Jesuskomplex 101

Oj; livet spinner vidare och det är verkligen så att det rullar inte bara på utan det spinner hela tiden, jag lägger nya spår hela tiden. Helgen har varit full av överaskningar, lärdom och skönhet, jag har vårdat mig själv litegrann genom att ta det rätt lungt. Fick träffa Johan, sannerligen an konung bland människor, jag har träffat många och fler fina och underbart bramäniskor genom livet och han är en av dem, han kan faktiskt vara en förebild som skiner för världen varje gång vi ses och jag kan verkligen sola mig i all hans glans och suga åt mig av den godhet som existerar i vår, ofta tillsynes mörka, värld. Det var länge sedan senast, men vi sågs och det var fint och underbart, får inte dröja för länge till nästa gång.
Jag hade en sex timmar lång telefonkonversation i natt/går kväll om allt och allt, jag har funnit något nytt, en ny människa i världen som visade sig för världen genom att dela med sig av livet till mig, en människa som förtjänar så mycket kärlek och värme i livet och jag hoppas att denna underbart fina människa kan fortsätta sin resa i sig själv och i världen.
Mitt fd. jesuskomplex var något som samtalades om och i dag kan jag gråta över allt vackert som sades, jag vet inte om någon någon gång kallat mig för en ängel, jag anser inte att jag är det utan jag försöker bara vara allt vad jag vill att mänskligheten bör vara. Det var länge sedan jag kunde ta åt mig av något så vackert som att bli kallad för en ängel och nu sitter jag och gråter över hur ofantligt vackert det var, hur det rörde mig och jag vibrerar när jag hör min fotsteg eka i evigheten. Jag vill göra så mycket gott jag kan, och oftast lite till, men har svårt att stanna upp och suga åt mig av det goda själv, jag speglar mig i glansen av andras glädje och kan känna mig nöjd, men sällan känner jag efter och låter det sjunka djupare in; jag är så tacksam över att få vara en del av världens livsöde och att få ge så mycket jag kan åt den.
Jag har även börjat grubbla över vad som är vad i världen när jag själv faller i mina gropar när jag vadar omkring i mitt moralträsk. Vilka värden är vad, vilka är mina och vilka är andras.

Dagen är som dagen, något gott kommer säkert ur den även om veckan ser ut som ett helvete i min kalender, det finns inga marginaler så jag spränger sidorna. Min kalender är full+postits för att utöka utrymmet; tänk om jag kunde lägga till tid också.....
Saker ska lösas, grubblas på, stenar ska vändas, möten ska avklaras, arbeten ska skrivas och planeras, jag är här (tror jag) och tiden får anpassa sig. Nu springer jag ut där halvnaken, rädd, förvirrad men glad.
Hej livet!